Så skiljer sig partiernas energipolitik åt
Energiomställningen är en av Sveriges största utmaningar och central för att lösa klimatfrågan. Med valet i sikte är därför partiernas energipolitiska prioriteringar avgörande. En jämförelse mellan riksdagspartiernas svar i 100% förnybarts enkätundersökning visar att det finns tydliga skillnader mellan partierna i synen på bland annat energieffektivisering, elektrifiering och förnybar elproduktion. Kärnkraften dominerar ofta debatten, men enkätsvaren visar att det inom andra områden även finns stora skillnader både mellan partierna på Tidösidan och på den rödgröna sidan.
När det gäller den mest grundläggande energipolitiska frågan, hur energianvändningen kan optimeras för att undvika slöseri, intar Sverigedemokraterna och Moderaterna en delvis annan position än de övriga partierna. De senare lyfter behovet av ytterligare stöd till hushåll och företag för energieffektiviseringsåtgärder, medan Moderaterna och Sverigedemokraterna menar att befintliga stöd är tillräckliga. Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet konkretiserar sin politik inom området ytterligare genom att peka på kvotplikt, vita elcertifikat eller andra auktionssystem för att driva på för att effektivisera energianvändningen.
I synen på åtgärder för att skynda på elektrifieringen av fordonsflottan är det istället Kristdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna som lägger mindre tonvikt vid nya styrmedel, medan Liberalerna och Moderaterna ligger närmare de rödgröna partierna. Både Moderaterna och Socialdemokraterna lyfter att man vill bygga ut laddinfrastrukturen i hela landet. Liberalerna vill införa ett driftstöd för laddinfrastruktur för tunga transporter, och ansluter också till de rödgröna partiernas förslag om stöd för köp och leasing av nya och begagnade elbilar.
Ett område där skillnaderna är särskilt tydliga är synen på vindkraft. Sverigedemokraterna skiljer sig från övriga Tidöpartier i synen på fortsatt vindkraftutbyggnad. I enkätsvaret framhåller partiet att den förnybara elproduktionen redan har byggts ut kraftigt i Sverige att man inte prioriterar fortsatt utbyggnad, och istället vill ”att hushåll och kommuner som drabbas av framförallt vindkraftsindustrin kompenseras för detta.” Moderaterna och Kristdemokraterna vill att vindkraften ska kunna byggas ut med lokal acceptans och ekonomiska incitament, och Liberalerna ligger nära de rödgröna partierna i synen på att stärka utbyggnaden av landbaserad vindkraft genom en långsiktigt säkrad ersättning till kommuner. Liberalerna vill också att staten ska peka ut lämpliga områden för havsvindsparker, förbättra avdraget för grön teknik och göra det enklare att sätta upp solpaneler.
Den fråga där Tidöpartierna däremot uppvisar enighet är önskemålet att bygga ny kärnkraft. Av de rödgröna partierna är Socialdemokraterna det enda parti som över huvud taget nämner kärnkraften, men då i termer av att justera den beslutade finansierings- och riskdelningsmodellen så att den blir teknikneutral.
En annan skillnad mellan de rödgröna partierna är att Centerpartiet och Socialdemokraterna önskar en blocköverskridande överenskommelse kring energipolitiken, vilket varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet lyfter. Vänsterpartiet sticker istället ut med sitt förslag att frikoppla det svenska elpriset från el från andra länder, vilket inget annat parti föreslår i sitt enkätsvar.
Oavsett vilka partier som kommer att utgöra regeringsunderlag under nästa mandatperiod finns det alltså en osäkerhet kring vilken energipolitik som faktiskt kommer att föras utifrån hur stora skillnader det är mellan partierna och inom blocken. Det kanske också förklarar varför energipolitiken i denna valrörelse fört en mer undanskymd roll än inför valen 2018 och 2022, vilket i sig är illavarslande utifrån hur viktig energipolitiken är som del av en kraftfull klimatpolitik.
Artikeln ursprungligen publicerad i Ny Teknik.
