Svensk säkerhetspolitik har under lång tid präglats av en olycklig motsättning mellan Försvarsmakten och vindkraft. Kanske kan Sverige nu som Natomedlem dra lärdom av hur man i många andra länder i stället nyttjar vindkraften till landets försvar.
Vindkraftsparker kan stödja Försvarets behov
Ett exempel är Polen, som har sett möjligheten att integrera militära övervakningssystem på de havsbaserade vindkraftverken utanför landets Östersjökust. Vindparkerna kan på så sätt fungera som plattformar för att upptäcka hot både i luften och under vattenytan.
Den problematik som Försvarsmakten har lyft kring att vindkraftparker riskerar att skymma sikten för radarövervakning har under längre tid varit föremål för utveckling och tester i Storbritannien och USA. En lösning är teknik som känner igen turbinernas specifika radarsignaturer, så att flygplan och drönare inte döljs av dessa. För att täcka de radarskuggor som uppstår bakom stora vindkraftsparker har Storbritannien även mindre kompletteringsradarstationer i närområdet.
Vindkraftparker behöver inte enbart ses som en utmaning, utan kan också samspela med Försvarsmaktens behov. Ett exempel är att vindkraftverk kan utrustas med system som delar övervakningsdata med Försvarsmakten. Havsbaserade vindkraftsparker kan till och med utgöra infrastruktur för radarsystem och undervattenssensorer, för att ge en utökad lägesbild till havs och flytta ut gränsen för kustbevakningen.
Minska beroendet av importerad energi
Ett decentraliserat och robust elsystem är en förutsättning för totalförsvaret. Genom att ha produktion av förnybar el över hela landet minskar vi beroendet av importerade energibärare som uran och olja, vilket gör samhället mindre sårbart vid kriser. Vindkraftsparker har samtidigt elnät såväl som kommunikationsvägar, och genom att bygga ut sådan infrastruktur i glesbygd kan Försvarsmaktens egen kommunikation stärkas.
Ett decentraliserat och robust elsystem är en förutsättning för totalförsvaret
En annan möjlighet är att utnyttja vindkraftverk i försvaret mot drönare. Att bygga upp ett heltäckande försvar mot drönare från grunden skulle bli mycket kostsamt. Här skulle Sveriges cirka 6 000 vindkraftverk kunna utgöra en grundstomme. Många vindkraftverk står på de platser där de kan upptäcka drönare, på höga platser och längs Sveriges kust. Vindkraftverken kan dessutom bära den utrustning som behövs på en hög höjd som ger långt bättre förutsättningar än system lokaliserade på marknivå.
Låt vindkraftsbranschen samverka med Försvarsmakten
Även om det finns utmaningar i samspelet mellan vindkraft och försvarsförmåga går det att övervinna dem om man ser vindkraften som en möjlighet snarare än ett hinder. Låt oss därför föra konstruktiva samtal om hur lösningar kan utvecklas, testas och implementeras i praktiken, i nära samverkan mellan berörda aktörer.
Energiförsörjningen är inte en sidofråga skild från säkerhetspolitiken, utan en förutsättning för att samhället ska fungera i kris och krig. Att bygga upp parallella infrastrukturer är sällan samhällsekonomiskt rimligt. Vindkraftsbranschen och Försvarsmakten har mycket att vinna på att samverka och hitta lösningar där befintlig och kommande infrastruktur för landets energiförsörjning utnyttjas tekniskt för landets försvar.
Artikeln ursprungligen publicerad i Altinget.
