100 % Förnybart skickade i februari ut frågor till toppkandidaterna inför EU-valet om deras syn på EU:s energipolitik. Företrädare för samtliga partier utom Kristdemokraterna har besvarat frågorna. Varför passar partiet som innehar energiministerposten i frågor om EU:s energipolitik? Att Ebba Busch det senaste året uteblivit från EU:s energiministerrådsmöten har fått uppmärksamhet. Men hennes ointresse för att påverka EU:s energipolitik tycks alltså inte bara vara personligt, utan delas av EU-kandidaterna.
Bland de övriga partierna är samstämmigheten kring behovet att öka andelen förnybar energi mycket stor. Alla partier utom Sverigedemokraterna har svarat att de står bakom eller vill skärpa EU:s målsättning att öka andelen förnybar energi. Liberalerna och Miljöpartiet svarar att de vill se en ytterligare skärpt målsättning.
Sverigedemokraterna sticker också ut i sin syn på energieffektivisering, då de anger att de inte står bakom EU:s krav att den offentliga sektorn i medlemsländerna ska minska sin energianvändning med 1,9 procent om året. Sverigedemokraterna är också ensamma om att inte stå bakom kommissionens förslag till målsättning om 90 procent minskning av utsläppen av växthusgaser till 2040. Här är Moderaterna nöjda med målsättningen, medan övriga partier vill se en skarpare målsättning.
Att de flesta partier från vänster till höger har samsyn både vad gäller EU:s klimatmål och att en viktig pusselbit för att klara klimatmålen är att öka andelen förnybar energi är mycket positivt. För den väljare som vill se EU driva en energipolitik som ökar andelen förnybart och som ökar energieffektiviseringen är det enbart SD och KD som faller bort.
Men synar man detaljerna finns skillnader också mellan övriga sex partier. En omdebatterad fråga i valrörelsen har varit hur länder som inte lever upp till klimatmålen ska hanteras. Här sticker Centerpartiets och Miljöpartiets toppkandidater ut genom att ange att de är positiva till att dra in EU-bidrag till de medlemsländer som inte lever upp till klimatmålen, medan övriga partier uttrycker sig tvekande (L och V) eller direkt negativt (S, SD och M) till sådana repressalier.
En annan fråga som debatterats under lång tid är synen på bioenergi från skogen. Sverige och Finland har här agerat för att ändra EU:s tidigare relativt kritiska syn på skogen som energikälla. Men frågan delar också de svenska partierna. Medan Moderaterna anser att bioenergin är central för att fasa ut det fossila vill Miljöpartiet tvärtom binda mer kol i skog.
Kan vi då lita på att partierna framöver kommer att agera utifrån hur de svarat på frågorna i enkäten? Naturskyddsföreningens sammanställning över partierna agerande i EU-parlamentet det gångna mandatperioden visar inte bara på mycket stora skillnader mellan partierna när det kommer till miljö- och klimatfrågor, men också att partierna inte alltid agerar så som man lovat innan valet. Den viktigaste uppmaningen till samtliga partier, utom KD och SD, är därför att stå för den energipolitik de lovat att driva.
Uppmaningen till KD och SD är istället att sätta sig in i energipolitiken. Klimatfrågan är den största utmaningen mänskligheten har att hantera, och energipolitiken är en av de viktigaste delarna här. Energiministern har trots det valt att varken svara på de frågor 100 % Förnybart tidigare ställt om en politik som ökar andelen förnybar elproduktion eller en politik som ger incitament till energieffektivisering. Klimatfrågan är samtidigt den viktigaste frågan för svenskarna i EU-valet. Om KD fortsätter att passa i frågor som rör klimat- och energipolitik riskerar man alltså att göra sig irrelevant som parti för många väljare.
Maria Röske, ordförande 100% Förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Altinget: https://www.altinget.se/eu/artikel/kd-har-energiministerposten-men-bryr-sig-inte-om-eus-energipolitik
