Att få till stånd långsiktiga spelregler för energisektorn är samtidigt i grunden nödvändigt. Den breda energiuppgörelsen 2016 var därför mycket välkomnad av branschen och ledde i praktiken till några år av snabb utbyggnad av förnybar elproduktion. Sverige befästes med det som en stor nettoexportör av el, med EU:s lägsta elpriser och ett av de mest stabila energisystemen. Detta har bidragit till att trycka bort fossil elproduktion på kontinenten, men också gett förutsättningar för den elektrifiering som är nödvändig i Sverige för att få bort fossil energi från industri- och transportsektor.
Men Ebba Busch ville göra energipolitiken till en politisk stridsfråga, och såg till att Kristdemokraterna lämnade energiöverenskommelsen. Efter regeringsskiftet 2022 har nyinvesteringarna i förnybar elproduktion i princip stannat av helt. Regeringens politik är att hellre ha statligt finansierad ny kärnkraft i framtiden än privat finansierad utbyggd elproduktion här och nu. Detta trots att industrin är tydlig med att ökad elproduktion i framtiden inte är det som skapar förutsättningar för de nödvändiga investeringar som behöver göras nu för att elektrifiera industriprocesser.
Resultatet blir att sådana investeringar skjuts på en oviss framtid, att beroendet av fossil energi kvarstår och att koldioxidutsläppen därmed inte minskar i den takt som är nödvändig om vi ska klara klimatmålen. Den politiska visionen om ny kärnkraft har därmed blivit ett klimatpolitiskt sänke, istället för att vara en pusselbit för att stärka klimatpolitiken.
Energiministerns argumentation har varit att Sverige har för stor andel förnybar elproduktion, och att den förnybara elproduktionen därför måste kombineras med utbyggd kärnkraft. Detta trots att hon motbevisas av både bransch och vetenskap. Den så kallade "väderberoende" elproduktionen - sol- och vindkraft - kan med fördel kombineras med energilagring, till exempel batterier eller vätgas.
Att nå 100 procent förnybar energi parad med system för energilagring är inte ett tekniskt problem. Det är inte ens ett ekonomiskt bekymmer. Det är enbart politiken som står i vägen. När beskedet är att ny kärnkraft ska få kraftiga subventioner under många decennier snedvrider det konkurrensen och minskar intresset för privata investerare att bygga ut förnybar elproduktion.
Ett långt bättre alternativ än att garantera en fast statlig subvention till ett dyrt produktionsslag vore att baka in elproducentens bidrag till kraftsystemet i elpriset. Frågan om ja eller nej till ny kärnkraft är då överspelad. Låt privata investerare stå för utbyggnaden av ny elproduktion och betala dem sedan för den nytta de bidrar med. Och låt valrörelsen handla om hur vi snabbast möjligt kan fasa bort all fossil energi - det vill säga inte nöja oss med 100 procent förnybar elproduktion, men också få upp tempot i omställningen av transport- och industrisektorerna.
Tomas Hallberg, ordförande 100% förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Barometern.
