Det är glädjande att läsa att Mats Nilsson i sin replik skriver: ”Vi kan tycka olika om vilka kraftslag som bör prioriteras. Men vi borde kunna enas om att regler ska vara förutsägbara, att marknadsmässiga nedläggningar inte ersätts och att politiska tvångsbeslut hanteras öppet och lika”.
Det är ju just en sådan likabehandling av olika kraftslag som vi efterlyser från 100% förnybart.
Om Nilsson vill se teknikneutrala spelregler, antar jag att han är skeptisk till ensidiga massiva subventioner till ett enda kraftslag. Den subventioneringsmodell som föreslagits för ny kärnkraft är ju allt annat än teknikneutral och kommer att bli mycket kostsam för skattebetalare och elanvändare under väldigt lång tid. Utöver det är kärnkraftsubventioneringsmodellen en starkt bidragande orsak till att intresset för att investera i förnybar elproduktion avstannat.
När det gäller ”ägarna ska kompenseras” så finns det redan en praxis kring att politiska beslut om nedläggning av kärnkraft ska medföra kompensation till ägarna. Dessutom finns det idag inte något parti som driver att man med politiska beslut ska tvinga reaktorägare att lägga ner kärnkraft. Den utredning som är tillsatt ska alltså hantera en icke-fråga.
Det som hade varit mer intressant att utreda är vad som ska gälla om statens tvångsbeslut gör fortsatt drift omöjlig, oavsett om det rör sig om en kärnkraftsreaktor, en biokraftpanna, en vindkraftspark, en solpark eller ett vattenkraftverk.
Slutligen ger jag Nilsson rätt i att jag borde haft med något som styrker att fossilsubventioner bromsat elektrifieringen. Det hade till exempel kunnat vara att både bilbranschen och SCB framhåller att slopad bonus för elbilar och sänkta priser på fossila drivmedel har medfört minskat intresse för elbilar.
Tomas Hallberg, ordförande 100% förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Second opinion.
